Jag pratade med lillasyster innan på Skype. Vi pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt och kom självklart in på det här med jobb. Fördelar och nackdelar med att ha ett serviceyrke till exempel - kul att träffa nya människor men jobbigt med ansträngande kunder ibland, m.m. Men jag tänkte på en sak som är bra med mitt jobb och det är att det sällan blir långtråkigt. I går till exempel kommer det en en väldigt snygg kille på salongen - välklädd, lång, bredaxlad (precis som jag vill ha dom) och frågar om det går bra att vaxa även om man har en solbränna. "Ja du.." , svarar jag "..det beror väl på hur färsk solbrännan är.." "Kan jag visa dig?" frågar han och börjar knäppa upp skjortan innan jag hinner svara. "Eh, okej då" lyckas jag stamma fram. Killen står mitt inne i salongen framför skyltfönstret (och jag är helt ensam med honom) och tar av sig skjortan på helt eget initiativ och visar upp en solbränd, muskulös överkropp. Sen tittar han frågande på mig och vill tydligen ha ett svar på frågan. Jag får anstränga mig för att inte stirra och måste stödja mig på disken för att inte trilla omkull! Tillslut lyckades jag på något sätt verka professionell och svara alldeles för snabbt att det-går-jättebra-ska-vi-boka-en-tid-på-en-gång? (Det där med lite oönskad hårväxt på överkroppen stör mig liksom inte längre)

Slutsats: Mitt jobb är sällan långtråkigt