God morgon på er!
Jag somnade gott igår, var helt utpumpad av all dramatik. Ni undrar säkert vad som hände...

Det hade kunnat vara en helt vanlig dag igår, en riktigt trevlig dag faktiskt då jag hade fått reda på mina betyg och att jag ligger på ett snitt på 1,9 (4,4 är precis godkänt så det är ju bra). Men när jag kom hem efter att ha handlat lite mat på Penny fick jag plötslig kramp i magen. Jobbigt tänkte jag, kanske har jag fått maginfluensa? Men eftersom jag inte mådde illa och eftersom magsmärtorna stegrades till näst intill olidligt förstod jag att det var något annat. Kallsvettig ringde jag till Jessica och frågade vad som krävs för att man ska kunna ringa efter en ambulans. Stackars Jessica undrade väl vad det var för galning hon hade fått på tråden. Hon slängde sig i alla fall på spårvagnen för att ta sig hem till mig, men jag hann inte vänta. Ni vet den där känslan när man bara vet att det är något allvarligare, att det inte bara är lite ont i magen?

Det slutade i alla fall med att jag ringde en ambulans som hämtade mig (ambulanskillen var jättetrevlig och skämtade hela tiden och tyckte förstås att det var toppen att jag kom från Sverige eftersom han var stort fan av Astrid Lindgren och alltid hade velat åka till Småland) och tog mig till akuten. Efter dropp, blodprov, ultraljudsundersökning, jag som svimmar i Jessicas famn, en sjuksköterska som också var fan av Sverige och kunde säga "tack" , "hej då" och "glasögon", lite mer dropp och undersökningar kunde man konstatera att en cysta på min högra äggstock hade spruckit och det orsakade dessa smärtorna. Det är tydligen väldigt vanligt och inte så farligt om jag förstod det hela rätt (hoppas jag förstod det hela rätt) Fick erbjudande om att stanna ett par nätter på sjukhuset men tackade vänligt men bestämt nej (sjukhusskräck ni vet!) Så nu ligger jag istället hemma i sängen och kurerar mig, har fortfarande så ont att jag går dubbelvikt så fort jag måste ta mig ur sängen. Men jodå jag lever...nätt och jämnt


Jessica dokumenterade med mobilkameran..